För vi-känsla vid hybridarbete krävs nytänkande

"Hemmajobbet ger sämre vi-känsla" var en rubrik som snurrade runt i media förra året. Artiklarna byggde på en "studie" som publicerats 2023. Fortfarande dyker det upp både rubriker och studier med liknande tema: att det inte går att skapa sammanhållning eller organisationskultur om man inte häckar på kontoret hela tiden.
‍

Så klart att det inte gör.
Inte om man envisas med att göra som man alltid har gjort på kontoret, i alla fall!

Använder du pensel när du målar stora ytor? Roller när du målar träet runt fönstren?

Så klart att du inte gör. Du anpassar verktyg och arbetssätt efter omständigheterna!

Det är självklart i många sammanhang men glöms ofta bort när omständigheterna ändras för hur vi arbetar.

Att media skriver artiklar och rubriker som ska väcka känslor och locka till klick är en sak. De är ju beroende av att vi läser mycket så att de ska kunna sälja annonser - eftersom vi nyhetskonsumenter förväntar oss att allt på nätet ska vara gratis.
‍

Men, men forskningen...?

Men forskarna? Varför gör de sådan här oseriös forskning?

Vadå oseriös, tänker du kanske?

Jo. Om vi tittar på den aktuella studien, till exempel:

🟠 FEL PERSONER tillfrågades (bara kontorschefer, inga medarbetare. Ingen "på golvet")

🟠 FEL SLUTSATSER. Bara för att respondenterna inte lyckats med något betyder det inte att det inte går. Jag kan inte göra backflip i skidbacken, men det betyder inte att det inte går. Eller hur?

🟠 SÄRINTRESSE? Studien i fråga har finansierats av ett fastighetsbolag som kan förmodas vara intresserade av att vi kommer tillbaka till kontoren så att deras kunder inte vill minska sina kontorsytor vid nästa omförhandling. Den har dessutom gjorts av en docent i arkitektur som också kan förmodas ha särintresse i branschen.
‍

Visst fungerar det!

Det finns massor av exempel på företag och organisationer som skapat hur mycket vi-känsla som helst på distans. Några exempel är konsultföretaget Castra, reklambyrån UP!, IBM (åtminstone under min tid där) och "pop-up myndigheten" som skapades av Tillväxtverket på nolltid under pandemin för att hantera korttidsstödet vid permitteringar.

När myndigheten lades ned efter fullgjort arbete svämmade LinkedIn över av medarbetare som berättade att de aldrig någonsin trivts så bra på jobbet - trots att de inte träffade sin chef förrän vid avtackningen. Vid ett webbinarium om hur de gjort, höjde en före detta anställd rösten från långt ut i de värmländska skogarna och betygade att hon aldrig känt sig lika sedd på ett jobb som hon gjort under detta arbete 100% på distans.
‍

"Det sitter i väggarna"

Visst säger vi så, "kultur sitter i väggarna". Knappast! Kultur sitter i människorna.
‍

Kultur är inte VAR vi är.
Kultur är HUR vi är!

Organisationskultur är hur vi kommunicerar. Med varandra. Om varandra.

Organisationskultur är hur vi agerar. Gentemot varandra. Inför varandra...

...gentemot andra; kunder, leverantörer, partners, konkurrenter, myndigheter, allmänheten, framtiden

Organisationskultur är om vi lever som vi lär.

Organisationskultur är hur vi håller våra löften, hur vi hanterar svårigheter och framgångar.

Hur vi hanterar motsättningar och dåligt beteende

...och mycket mer

Oavsett arena eller kanal: kontor, epost, chatt, möten i rum eller på skärm, i telefon, publikationer...

Kontor kan kanske återspegla kulturen.

Men INTE skapa den.

Människorna bär kulturen, inte kontoren.
‍

Men hur gör man?

Att skapa vi-känsla, att vara kreativ, stödja nyanställda, skapa snabb dialog och bygga relationer görs annorlunda om inte alla häckar på kontoret. SÅ KLART! Men då får man fråga, fundera, testa, lära sig och kanske ta hjälp av experter och andra erfarna för att få idéer.

Alternativet; att tvinga medarbetarna tillbaka till kontoret, är dödsdömt. Gör det bara om du har en rejäl budget för nyrekrytering av ersättare och inte värderar erfarenheten och kompetensen hos de anställda du redan har.

Jag blir så trött på alla som använder "Det går inte" som ursäkt för att de inte vill försöka.

‍