Ledarskap under nollpunkten: vad 60 mil i Arktis lärde mig

Att spänna på sig skidorna och blicka ut över Svalbards till synes oändliga glaciärer ger ett helt unikt perspektiv. Framför oss låg 600 kilometer av Arktis nyckfulla natur. Under 34 dygn levde vi mitt i bitande stormar och åt frystorkad mat. Det som började som en fysisk utmaning förvandlades snabbt till en intensivkurs i praktiskt ledarskap och lagarbete i vildmarken.

‍

Rensa packningen: varje gram räknas

Innan start spred vi ut all utrustning i ett packrum i Longyearbyen. Vår guide var stenhård: varje enskilt gram måste ha ett tydligt syfte. Det fanns inget utrymme för "bra att ha"-saker. Onödig vikt i pulkan stjäl energi och skapar trötthet på sikt. Enkelhet bygger trygghet och gör att man orkar ta sig framåt. När skotertransporten lämnade oss i söder infann sig ett magiskt men också utmanande lugn. Vi skulle korsa hela ögruppen från syd till nord. Det var ett projekt som krävde knivskarp logistik, stor mänsklig omtanke och framför allt: ett sammansvetsat team.‍

‍

Parera trycket när det lutar utför

Att gå uppför en glaciär i timmar är en monoton styrkeövning där man snabbt hittar en rytm. Men det är när terrängen tippar nedåt som balansen sätts på prov. Att åka utför med en fullastad pulka bakom sig kräver en helt annan teknik. Pulkan lever sitt eget liv och trycker på bakifrån. Varje sväng kräver timing, lyhördhet och mod. Ett enda felsteg och du tappar balansen helt. Man måste parera trycket bakifrån, lyssna in gruppen och styra tryggt framåt istället för att dras med i fallet.

‍

När hotet kommer inifrån tältet

Efter två veckor drabbades vi av en total "whiteout" – ett tätt, mjölkvitt väder där himmel och jord smälter samman. Men den största chocken kom inte från stormen utanför, utan inifrån tältets trygga vrå. Mitt under natten small det till ordentligt. Mitt uppblåsbara liggunderlag gav vika för trycket och exploderade. Min tältkamrat flög upp i ren överlevnadsinstinkt och trodde att en isbjörn brutit sig in, innan vi darrande av skratt och insåg att underlaget förvandlats till en platt plasttrasa. De mest akuta kriserna är ofta de oväntade som sker internt i gruppen. Som tur var hade vi ett reservunderlag med i den gemensamma packningen. Det visar hur viktigt det är att ha en genomtänkt reservplan och en kultur av omtanke när det oväntade sker.

‍

Delad kultur tar oss i mål

Efter 34 dygn nådde vi slutligen Spitsbergens nordligaste punkt, Verlegenhuken. Känslan när vi nådde fram och hela resans tyngd släppte var obeskrivlig. Vi klarade inte denna resa för att vi var starkast som individer. Vi klarade det för att vi skapade ett team där olika bakgrunder kunde samarbeta, stötta varandra och skratta tillsammans när det var som tuffast. När målen känns avlägsna är det inte de enskilda stjärnprestationerna som tar oss i mål. Det är den delade kulturen, den mänskliga omtanken och förmågan att hålla takten tillsammans – steg för steg, timme efter timme.‍