Är fyradagarsveckan nästa stora arbetslivsskifte?

Färre arbetstimmar, samma lön – och ändå bibehållen, ibland till och med förbättrad, produktivitet. Det låter för många som en vision snarare än verklighet. Men en ny nordisk forskningsrapport visar att det är fullt möjligt, förutsatt att arbetet organiseras på ett annat sätt än i dag.

Under sex månader har elva verksamheter i Sverige och Norge testat att arbeta enligt 100:80:100-modellen: 100 procent lön, 80 procent arbetstid och ambitionen att behålla 100 procent av produktiviteten. Resultaten pekar i en tydlig riktning – både när det gäller hälsa, arbetsförmåga och verksamhetsutfall.

Lägre stress och bättre återhämtning

En av de mest påtagliga förändringarna syns i medarbetarnas välmående. I studien minskade den upplevda stressen från 3,2 till 2,6 på en femgradig skala. Sömnkvaliteten förbättrades, med i genomsnitt 24 minuter längre sömn per natt – från 6,6 till 7,0 timmar – och sömnsvårigheter nästan halverades.

Även den psykiska och fysiska hälsan förbättrades. Den psykiska hälsan ökade från 3,1 till 3,7 och den fysiska från 3,1 till 3,5 på femgradiga skalor. Andelen medarbetare som uppgav att de aldrig upplevde ångest ökade från 46,5 till 64,6 procent.

Samtidigt är en central observation att arbetsintensiteten inte ökade. Trots 20 procent kortare arbetstid upplevde medarbetarna inte ett högre tempo i arbetet.

Produktiviteten höll och kreativiteten ökade

En vanlig farhåga vid kortare arbetsvecka är risken för tappad effektivitet. Studien visar dock motsatsen. Den upplevda produktiviteten ökade från 7,1 till 8,0 på en tiogradig skala, och den självskattade arbetsförmågan från 7,1 till 7,8.

Arbetstillfredsställelsen ökade också, från 3,9 till 4,2. Samtliga fem mått kopplade till kreativitet och innovation visade statistiskt signifikanta förbättringar.

Forskarna betonar att dessa förändringar inte drivits av individuella topprestationer, utan av gemensamt ansvarstagande, tydligare prioriteringar och förändrade arbetssätt inom team och organisationer.

Förbättrad livskvalitet och balans

Effekterna sträckte sig även utanför arbetslivet. Nöjdheten med livet just nu ökade från 6,3 till 7,9, liksom den allmänna känslan av lycka. Nöjdheten med tid för fritidsaktiviteter ökade från 5,5 till 7,9, och energin för familj och vänner från 3,2 till 3,9.

Förmågan att kombinera arbete med socialt och personligt liv förbättrades tydligt – från 3,9 till 4,8 på en femgradig skala. Många medarbetare beskrev i intervjuer hur den extra tiden användes till återhämtning, relationer och vardagslogistik, vilket i sin tur minskade den upplevda stressen.

Verksamhetsresultat utan försämring

På organisationsnivå visar studien att kortare arbetstid inte behöver innebära sämre resultat. Av de tio verksamheter som rapporterade verksamhetsdata hade ingen ett sämre ekonomiskt utfall jämfört med samma period året innan. Flera redovisade förbättrade resultat, medan andra låg kvar på oförändrade nivåer.

Samtliga verksamheter rapporterade dessutom förbättringar i sin leverans. Åtta av tio uppgav minskad sjukfrånvaro, i spannet 3 till 100 procent, vilket ligger i linje med resultaten om minskad stress och förbättrad återhämtning.

Fyradagarsveckan – ett resultat av smartare arbete

Forskarna är noga med att betona att fyradagarsveckan inte är lösningen i sig, utan snarare ett resultat av ett mer genomtänkt sätt att organisera arbetet. I studien identifieras flera gemensamma framgångsfaktorer hos de verksamheter som lyckades bäst.

Bland annat handlade det om att prioritera värdeskapande aktiviteter, minska eller ta bort möten som inte tillför tydligt värde, skapa sammanhängande fokustid och tydliggöra förväntningar kring kommunikation och tillgänglighet. Återkommande reflektion och gemensamma retrospektiv spelade också en viktig roll.

Ett genomgående skifte var synen på tid – från individuell bristvara till strategisk resurs – och på återhämtning, som sågs som en investering i hållbar prestation snarare än som frånvaro från arbete.

Inte en modell för alla – men för fler än man tror

Studien lyfter även utmaningar. Chefer hade generellt svårare att ta ut den extra lediga tiden, och i vissa verksamheter påverkades den sociala samvaron när raster och luncher kortades. Forskarna betonar därför vikten av strukturellt stöd, särskilt för ledande roller.

Trots detta valde tio av elva verksamheter att fortsätta efter pilotperioden – antingen genom att permanenta kortare arbetstid eller genom att förlänga försöket.

Slutsatsen är tydlig: kortare arbetstid är inte en universallösning, men när arbetet organiseras med fokus på värdeskapande, återhämtning och gemensamt ansvar kan både människor och verksamheter vinna.

‍