Människan som problem eller problemlösare?

Platon sägs ha grundat akademin med intentionen att sprida sanningen om  människan och verkligheten. Hur väl vi lyckats med den intentionen hittar vi inte i  antalet utövare av specifika kunskaper - utan i svaret om det som utövas fyller sitt  syfte för människans välmående. 

En vidareutveckling av den tanken leder mig in i informationskällornas värld, där  man kan tänka sig akademin som samhällets draghäst - den som vidarebefordrar  information om och till människan i samhällets alla delar. I dessa delar hittar vi  sedan både hälsosamma och ohälsosamma beteenden och relationer. Hur ska vi  då se på information som ger oss båda dessa delar? Ska det vara så, eller ska vi  bara ha det hälsosamma? 

Vid en närmare betraktelse, blir det svårt att förneka att vi mår bättre av  hälsosamma beteenden och relationer än av ohälsosamma beteenden och  relationer. Det är enkel logik och gyllene regeln har talat sitt tydliga språk i alla tider. 

För att förstå vari det ohälsosamma har sin grund, behöver vi förstå vari det  hälsosamma har sin grund. I dag mynnar den förståelsen ut i vilka känslor vi ska  sträva efter för att må bra. 

Men, det finns varningsflaggor för det praktiserandet. Som exempel på det kan vi  titta på alla former av beroende. Dessa bygger på att bedöva svåra känslor för att  ”må bra” genom att utöva sitt beroende för att få dopaminkickar. Detta gäller allt  ifrån drogmissbruk till socker-, sex- och träningsmissbruk. Så, det verkar vara ett  

lynnigt mål att sätta upp för att nå alltigenom hälsosamma beteenden och  relationer. 

Och det är här individualiseringen tar sin början. När någon får problem på grund  av information som vederbörande internaliserats med, görs människan till  problemet. Vi ser detta fenomen tydligt på våra arbetsplatser som ett annat  exempel. En person som lyfter ett problem i syfte att förbättra arbetsmiljön,  riskerar att hamna utanför gemenskapen genom tystnadskultur som bygger på  rädsla för repressalier av en auktoritet internaliserad med till exempel rädsla för att  inte uppnå tilldelade ekonomiska mål. Där kan personen som vill förbättra  arbetsmiljön göras till problemet i stället för att ses som problemlösare för  förbättrad arbetsmiljö (vilket även skulle generera bättre lönsamhet och gynna de  ekonomiska målen).  

Låt oss sätta detta under lupp med logikens linser. Akademin förser oss med  anknytnings- och beteendeteorier, vilka i sin tur har inflytande på alla områden i  vårt samhälle. Det innebär att vi internaliseras med dessa teorier, vilka sedan  mynnar ut i både hälsosamma och ohälsosamma beteenden och relationer, där vi  med logik kan se det ohälsosamma som ”buggar”. Efter det har vi skapat en hel  systemvärld för att ta hand om buggarna, i stället för att med enkel logik gå tillbaka  till programvaran - Dvs anknytnings- och beteendeteorierna.

Om vi anlitar en programmerare för att göra ett program med ett visst utfall och det  blir några buggar, då går vi tillbaka till programmeraren för att få buggarna  åtgärdade. Vi gör inte ett nytt program för att ta hand om buggarna. Detsamma  gäller när vi anlitar en bilverkstad. Blir inte jobbet rätt utfört, går vi tillbaka till  verkstaden för att få det åtgärdat. Vi tar inte med oss en cykel ifall bilen skulle  stanna på grund av en bristfällig reparation. 

Inom alla andra områden i vår värld går vi tillbaka till källan, förutom när det  kommer till mänskliga beteenden. Där följer vi inte denna enkla och självklara logik,  utan fastnar i logiska felslut och bibehåller problemstrukturen i stället för att  tillämpa vår inneboende problemlösningsförmåga med naturligt enkel logik. 

Här behöver vi förstås stanna upp och fundera på om de rådande teorierna fyller  sitt syfte enligt första stycket? Den enkla logiken ger oss svaret på frågan och  genom resonemanget kan vi även läsa ut att vi med nödvändighet behöver en ny  teori, där vi följer den enkla logikens lagar för att förstå människan. Och här har vi  Platon på vår sida. 

Förenklat sett, utgår de rådande teorierna ifrån miljön för att förstå människan. Det  leder oss in i en gissningslek med logiska felslut om att vi ska praktisera känslor av  välmående enligt ovan. Om vi istället utgår från människan och kroppen med ett  biologiskt fraktalt perspektiv, så konkretiseras psykologin med synlig och tydlig  logik för att förstå ursprunget till våra hälsosamma beteenden och relationer. Därav  följer även svaren på hälsosam kommunikation, samt vad som gynnar vårt psyke  och våra behov för vårt välmående. 

Och när vi gör det - går vi från problem till att vara problemlösare på heltid. 

‍