HR togs bort – och plötsligt försvann problemen. Eller?

Ryan Breslow från Bolt berättade nyligen att han hade tagit bort hela HR-funktionen i bolaget. I hans version försvann också problemen.

Det är ett påstående som får många att nicka igenkännande. De flesta har någon gång upplevt att processer blivit viktigare än resultat, att beslut fastnat i interna rutiner eller att administration tagit över sådant som borde vara enkelt.

Men vad var det egentligen som försvann?

‍

När borttagandet blir en förklaring

Om HR verkligen var problemet borde organisationen bli bättre när HR försvinner. Inte bara snabbare, utan på riktigt bättre. Bättre ledarskap, högre prestation, mer samarbete, ökad lönsamhet, mer jämställdhet och bättre arbetsmiljö.

Det är där jag blir nyfiken.

För HR är sällan funktionen som fastställer affärsstrategin. HR utser inte vd. HR avgör inte vilka beteenden som premieras i ledningsgruppen. HR bestämmer inte hur mycket mod eller tydlighet chefer visar i vardagen.

Däremot är HR ofta den plats där problemen hamnar när något av det där inte fungerar.

När chefer undviker svåra samtal hamnar frågan hos HR. När kulturen börjar skava hamnar frågan hos HR. När personalomsättningen ökar hamnar frågan hos HR. När förtroendet för ledningen sjunker hamnar frågan hos HR.

Det betyder inte att HR alltid gör ett bra jobb, långt därifrån. Det finns HR-funktioner som byggt byråkrati, tappat affärsperspektivet och blivit en bromskloss snarare än en möjliggörare. Men det betyder inte att HR är orsaken till problemen.

Det kan lika gärna vara så att HR blivit organisationens instrumentpanel. Och när varningslamporna lyser tillräckligt länge börjar någon till slut tro att det är lamporna som är felet.

‍

När tystnaden upplevs som framgång

Kanske är det därför vissa organisationer upplever en lättnad när HR minskar eller försvinner. Beslut går snabbare, färre frågor lyfts och färre problem diskuteras.

Men vad är det egentligen som har hänt?

Det är lätt att tro att det som inte längre syns inte längre finns. Men de flesta problem i organisationer försvinner inte för att vi slutar prata om dem.

Frågan är vad det säger om en organisation när den funktion som arbetar närmast ledarskap, kultur, prestation och kompetensutveckling uppfattas som det största hindret.

Om problemen verkligen försvinner när HR försvinner, då var HR sannolikt problemet.

Men om samma problem dyker upp igen i en annan form, hos cheferna, i ledningsgruppen eller i verksamheten, då var HR kanske aldrig problemet.

Då var HR bara den plats där organisationen först tvingades se sina problem.