Beteende – ett interaktivt fenomen

Denna krönika ingår i en serie om tre krönikor som alla handlar om hur man kan undersöka organisatorisk och social arbetsmiljö. Fokus ligger på organiserandet och dess konsekvenser för verksamheten och arbetsmiljö. De tre krönikorna är:

• Tre frågor för att undersöka den organisatoriska och sociala arbetsmiljön
• Stress eller frustration?
• Beteende – ett interaktivt fenomen

‍

Det pratas mycket om beteende. Om vi ska få till förändring så ska vi fokusera på beteende – vad vi gör – och inte personlighet eller personliga egenskaper – vilka vi är. Gott så, men det som ofta glöms bort är att beteende i hög grad är en respons på den situation vi uppfattar att vi befinner oss i. 

‍

Ett exempel är vid anmälningar om kränkande särbehandling

De flesta arbetsgivare gör en förbedömning för att ta ställning till om anmälan behöver utredas ytterligare. I flera fall som jag på olika sätt varit inblandad i har det redan i förbedömningen konstaterats att situationen präglas av många av de ingredienser som kännetecknar en dålig arbetsmiljö. Ingredienser som skapar högrisksituationer för eskalerade konflikter och kränkningar – hög arbetsbelastning, omorganisationer, otydliga roller, motstridiga krav, olösta konflikter.

Trots det väljer man att göra en utredning om kränkande särbehandling. En typ av utredning som i princip bara fokuserar på några enstaka tillfällen och som därför enbart inkluderar utsagor från de som berörs av just dessa tillfällen. För mig är det obegripligt. Av flera skäl:

• Om man inte förstår varför det blir som det blir är risken hög att det blir fler anmälningar framöver, om än med andra personer i andra situationer. 
• Om alla parter får en bättre förståelse för vad som ledde fram till situationen blir det lättare att förstå hur man, var och en, har bidragit till situationen och hur man kan välja annorlunda för att förebygga att hamna i en liknande situation. Oavsett om man har anmält, är anmäld, ses som vittne eller ”bara” är en del av arbetsplatsen. Det vill säga oavsett om man har bidragit aktivt eller passivt, medvetet eller omedvetet. 
• En bredare syn på situationen är mer förenlig med arbetsmiljölagstiftningens intentioner att ha fokus framåt; att förebygga risker och främja en god arbetsmiljö, snarare än att bestämma vem som agerat rätt eller fel.

En förutsättningslös utredning av den organisatoriska och sociala arbetsmiljön har betydligt större potential att uppmärksamma de bakomliggande problemen och det interaktiva skeende som ledde till en anmälan om kränkande särbehandling. På köpet får man en genomlysning av vad som på arbetsplatsen fungerar och vad som frustrerar, vad som skapar arbetsglädje och vad som skaver samt rekommendationer för hur man kan stärka, värna eller förändra situationen. 

Det kostar ofta inte mer, men kan ge mycket mer.